Ejneborn och Parkinson

Nu är jag färdig. Som jag skrev i mitt förra inlägg tillät jag mig att bryta ihop. Jag la mig långt under täcket. Och jag grät! Vilket jag inte kunnat på så länge. Ringde och sjukskrev mig på Previa som min arbetsgivare anlitar. Sköterskan frågade om orsak för registreringens skull. ”Behöver få bryta ihop” svarade jag. Hmm, fanns inte i förteckningen. Borde väl verkligen finnas i dagens samhälle…??

När jag sedan legat så länge som behövdes för själen så kröp jag fram ur täcket och låg och funderade länge. Ska väl gå det här med. Ok, det är bara en sak till att lära sig hantera. Kom igen, upp nu. Framtid är inte nutid. Tack vare min familj kom jag på fötter igen.

Under tiden jag låg i sängen insåg jag att sovrummet blir ett rum jag kommer vara i alltmer. Kände att det var dags att göra det mysigt. Ville göra det varmt och ombonat. Beställde golvslipning. Mats målade om. Köpte ny byrå och garderob som barnen monterade. Väntar nu ivrigt på leverans av den maffiga kontinentalsängen. 

Ville ha en varm burgundy-färg på väggarna. Precis som en av mina klänningar. Tog därför med mig klänningen till färgaffären, höll upp den och sa att den här färgen vill jag köpa. Bjöd på ett gott skratt hos de anställda för det här var ett nytt sätt att beskriva en färg för dem. Men de lyckades såklart.

Nu ligger jag och vovven och myser i vårt nya fina, varma sovrum. Tack alla underbara som jobbat för att skapa min lugna vrå. My family rocks ✌🏼❤️

Ps. blomman är mitt fikonträd som nu tappar bladen inför vintern. Men fem tappra fikon hänger sig kvar. Har ätit fyra förut och rackarns vad goda de var.