Första gången jag träffade min svärmor sa hon att jag hade så glittriga och fina klarblå ögon. Jag tyckte verkligen om det där med glittriga. Då var jag 24 år.
Idag är jag 53 år. Tittar i spegeln och reflekterar över mitt ansikte. Jag har inga rynkor. Slät hy. Jag har visserligen ”trötta ögonlock” men de har fått ta många tårar. Min skrattgrop gillar jag. Den sitter där på höger sida. Lite busigt.
I min journal står det att jag har viss hypomimi. Ytterligare ett parkinsonsymtom. Ibland säger man stoneface. Eller ”förlust av ansiktsuttryck”. Hjälp!! Hur kul låter det.
Jag vill inte se likgiltig och kall ut. Tänk om jag ler men mottagaren ser ett stelt ansikte. Vilka fel signaler det kan bli.
Det här beror på att rörligheten i ansiktsmusklerna försämras. Kanske kan jag träna dem genom att grimasera, sträcka och töja? En ny träningsform? Utförs nog bäst hemma framför spegeln eller finns det gruppträning?? Bra om man spelar poker iallafall…
…men det vill inte jag för jag vill vara glittrig och busig 🥰
Ejneborn och Parkinson 
Du ät glittrig och busig Eva😍😘❤
GillaGillad av 1 person
❤️
GillaGilla
Fortsätt bara…att glittra och busa..!!💞
GillaGillad av 1 person
🤗💕
GillaGilla
Jag känner precis samma rädsla som du. Vi får väl köra en gruppträning tillsammans 🤪😃 Glittret och buset lär man nog se länge än hos dig 💕
Men vilken fin svärmor! 😍🥰💕
GillaGillad av 1 person
Förhoppningsvis kvarstår glittret i ögonen för alltid ❤
GillaGillad av 1 person
😘
GillaGilla
Hej Eva,
Ja vad jag känner igen mig i detta. Jag var också någon som älskade livet och mitt ansikte glittrade var som en öppen bok. Jag skrattade grimaserade och flirtade med min omgivning och det kändes härligt.
Jag älskade mitt jobb och att jag skulle fa denna hemska sjukdom har jag fortfarande svart att acceptera fastan det 8 ar sedan jag fick det. Att jag skulle fa sk stoneface (gudskelov är det inte alltid) hade jag aldrig kunnat drömma om. När jag titta mig i spegeln ser jag att jag har fatt rynkor och dessutom har mitt ena öga blivit mindre. ögonlocken hanger over pupillen och pga detta har jag vart att koncentrera mig pa att läsa.
Att jag dessutom skulle skilja mig efter 23 ars aktnskap pga parkinson och att min dotter önskar at hon hade en normal mamma kanns sa otroligt jobbigt. Jag hade också vilja fortsatta glittra och inte behöva tanka pa att ta medicin varannan timme. Jag vet att jag later gnällig och det vill jag egentligen inte. Jag ar sjukpensionär sedan 2015
Nu ska jag till ett revalidatie centrum som heter Klimmendaal, Det ligger 5 kilometer från dar jag bor i en plats som heter Oosterbeek i NL.
Jag kommer att fa behandling i 3 manader. Med bland annat detta;
fysioterap ( viktigt for att kund hälla balansen),
logopedi ( sa att jag lär mig prata igen med stark och övertygande rost), en
dietist ska hjälpa mig med att ändra min kost.
Och sist men inte minst far jag hjalp av en psykolog som kanske kan hjälpa mig hitta tillbaka till livet. Jag önskar jag kunde trolla och att jag kunde bli den gamla vanliga Lena.
GillaGillad av 1 person
Hej fina kvinna!
Den Lena jag lärt känna via cybervärlden är glittrig och alldeles fantastisk i mina ögon. Blir ledsen att läsa hur P kan köra över som en bulldozer. Skilsmässan och din dotters frustration skär i hjärtat. Jag hoppas verkligen vi ses på riktigt någon gång. Kämpa PS-syster ❤️
GillaGilla
Hej Eva,
Tack for ditt fina svar och jag hor av mig nr jag kommer till Stockholm.
Det vore verlegen trevligt att träffas.
Kram fran ”Cyber” Lena
GillaGillad av 1 person