Jag känner på mig det

Som högsensitiv är jag oerhört mottaglig för sinnesstämningar. Jag kan känna energier när jag kommer in i ett rum. Dåliga som goda. Ibland är det en gåva men ibland önskar jag att jag bara kunde vara ”neutral” som så många andra. Jag tar lätt över andras känslor som om jag hade för få själv…hmph.

Det positiva är att jag lätt blir varm och glad av de som visar lycka och glädje. Det kan vara ett pensionärspar som håller handen och ger varandra en öm blick. Eller ett litet barn som upptäcker en skalbagge för första gången och som intresserat detaljstuderar den när den rör sig. Eller en person som brinner så för något att deras entusiasm riktigt lyser i ögonen. Eller för att inte tala om hundens underbara svans som inte döljer sin känslostämning när jag kommer in genom dörren. Även om jag bara varit ner till brevlådan en kort stund. Det pirrar i min kropp och jag njuter av att få ta del av deras känslor. Tok-lycklig.

Men så finns det andra känslor som jag har svårt att låta passera utan att ta in. Sorgsenhet och smärta till exempel. Någon på tåget som gråter. Då blir jag så berörd och vill helst ge personen en kram. Eller det livrädda barnet på affären som gråter förtvivlat då det kommit bort från sin förälder.

Det svåraste är förstås när det handlar om mina egna barn. I det läget måste jag intala mig att inte ta över deras känslor för det hjälper inte dem. Då behöver de en stöttande mamma och inte en storgråtande mamma. Men det är svårt. Det gör så oerhört ont i mig om mina barn är ledsna, sårade eller illa behandlade. Då är det är lätt att gå sönder.

Ikväll var det en sådan där kväll då mina barn fullständigt fyllde mig med de bästa känslor som finns. Ni kanske också känt hur kroppen blir alldeles sprängfylld av lycka när ni bara tittar på era barn. En kärlek och stolthet som fyller upp en invärtes. Speciellt när det har varit dagar som kostat på. Då är det värt allt att se mina barn lyckliga igen. Ikväll var för ovanlighetens skull alla tre barnen hemma och det var mycket skratt, mycket värme, mycket hopp. Styrka! Älskar er underbara Frida, Fanny och Tim ❤

Vilken underbar boost. Imorgon blir det en bra dag. Jag känner på mig det.

dogs

5 reaktioner på ”Jag känner på mig det

  1. Lena Schalin oktober 23, 2020 / 2:17 e m

    Hej Eva❣️Jag känner så väl igen mig själv om det du skriver om dina barn. Är precis som du.
    Är barnen glada och mår väl, så mår man själv bra. Barnen är det bästa man har och man vill se dom lycklig.
    Jag är idag så tacksam och glad att det gått bra för mina två döttrar. När dom var yngre så hände mkt saker och då var då så lätt att ta över deras känslor, problem och sinnesstämning.
    Ha en trevlig helg. Kram Lena♥️

    Gillad av 1 person

    • ejnebornochparkinson oktober 23, 2020 / 3:01 e m

      Lena visst är det så 🥰 och den där stora lyckokänslan som ramlar över en är mäktig ❤️

      Gilla

  2. Lotta oktober 31, 2020 / 1:09 e m

    Åh – vad fint skrivet – kramar till er alla ❤ . Och så är det ju mår A bra så mår jag bra.

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar