Ejneborn och Parkinson

Känner mig fullständigt dränerad på energi. Helt orkeslös. Både fysiskt och emotionellt. Kroppen är svag. Känner ingen direkt glädje. Orkar inte starta upp något. Orkar inte avsluta något. Ständigt trött. Vill dra täcket över huvudet.

Eller är det en typisk 57-årskris? Jag har aldrig haft en ålderskris vid 30, 40 eller 50 årsdagarna. Min kropp verkar tycka 57år är en bättre tidpunkt.

Nej jag har varit där förr. I depplandet. Jag känner igen hur det ligger i botten av mig och väntar på rätt tillfälle för utbrott. Som en vulkan som puttrar och inväntar.

Längtar så efter sol, värme och blommor. Och ett LUGN. Långt bort från Depplandet

Jag fortsätter balansera signalsubstanserna så gott jag kan. Just nu behöver jag serotonin.