Ejneborn och Parkinson

Parkinson suger energi. Jag kan inte beskriva hur trött jag ofta är…zzzzzz. Tröttmössa. Jobbar fyra timmar om dagen i fyra dagar. När jag väl kommit till jobbet efter en timmes pendling är jag så fruktansvärt trött. Börjar nästan varje dag med en go-kaffe i fiket för att mellanlanda min själ. Låta den komma ikapp. När jag kommer hem går jag oftast och lägger mig och sover cirka en timme. Ändå sover jag om nätterna också. Dels tar väl kroppens ständiga invändiga och utvändiga rörelser så mycket energi. Dels påverkas jag av medicinerna. Och dopaminbristen i sig gör mig trött.

Det är som att jag har en burk med energi. När den är full så känner jag mig så stark. Nästan frisk. Men på något vis tar energin alltid slut så där tvärt. Inte att det pyser ut kraft i jämnt flöde, utan baaam så är jag däckad. Extremt trött.

Kan sitta mitt i ett samtal och totalt tappa fokus. Hjärnan orkar inte ta in en enda bokstav till. Hjärnan blir så fort trött. Eller på ett möte där energin räcker en stund men inte så länge som möten kan pågå eller vad de kräver i energi-insats. Eller mitt i storhandlingen på Ica när jag nästan är klar. Så nära kassorna och helt slut. Eller när vi är bortbjudna så kan jag lägga mig på soffan en stund. Våra vänner vet hur jag fungerar numera.

Eftersom jag har Parkinsons sjukdom försvinner långsamt mina nervceller som tillverkar dopamin. Dopamin behövs för att signalerna från de olika delarna av hjärnan ska nå varandra. Dopaminbristen visar sig för mig i huvudsak genom skakningar och trötthet. Men jag svarar bra på den nya parkinson-medicineringen så skakningarna har dämpats rejält. Lucky me!

Min stora fiende är dock stress och oro. Då utsöndras dopamin. Och dopamin har jag ju brist på. Det bästa är att vila/sova och att träna. Men stress triggar igång och slösar bort dopamin. Min stresströskel är dessutom extremt låg nu. Kroppen blir lätt ”stökig” som jag uttrycker det. Ganska små och triviala händelser eller ljud sätter kroppen i turboläge.

Jag får väl flytta till ett torp ute på landet där jag kan leva ett långsamt och kravlöst Skalman-liv…