Ejneborn och Parkinson

Min 21-åriga dotter Fanny gästbloggar om hennes tankar. Jag älskar dig Fanny ❤️😍

Omkring en vecka efter att mamma fått sin diagnos satt vi ensamma i soffan och hon frågade lite försiktigt “Hur.. hur känner du efter att ha fått veta om diagnosen? Är du orolig? Vet du om Tim (lillebror) är orolig?”. Samtidigt som en osagd fråga svävade i luften omkring oss; “Ser du på mig på ett annat sätt?”. Jag kollade på henne med en förvirrad min och sa “Vad menar du? Du är fortfarande du. Du är min mamma. Nej, jag är inte orolig. Inte Tim heller”.

Jag såg, och ser fortfarande, ingen mening med att vara orolig för hur sjukdomen kommer påverka oss i framtiden. För den tiden kommer ändå, oavsett om vi är oroliga eller inte. När den tiden kommer så tar vi det då. En vecka i taget. En dag i taget. En timme i taget. Jag vägrar låta oron ta över vår vardag, för hur ska vi då kunna njuta av lyckan? De enda gångerna som sjukdomen gjort att det gör riktigt ont i hjärtat är när jag kan se oro och smärta som orsakats av sjukdomen hos mamma. Att bara kunna stå på sidan och inte kunna göra något. Ja, det gör mig rätt ut sagt förbannad.

Men i de stunderna så bevisar alltid mamma för mig att hon är stark som in i helvete. Hon lyckas omvandla oron och smärtan till motivation istället, som visar sig i bland annat hennes ökade antal träningspass för att kämpa mot sjukdomen, och i vad jag skulle säga är en sundare syn på både livet och den stress som gömmer sig bakom alla hörn idag. Det har inspirerat mig i hur jag ser på mitt liv. Och jag har nog aldrig varit stoltare än nu när jag får höra att jag är lik min mamma (till både utseende och personlighet), för styrkan och omtanken hon har är verkligen beundransvärd.

Så för att svara på mammas tysta fråga några månader för sent; Ja mamma, jag ser på dig på ett annat sätt än tidigare, men bara för att din reaktion på diagnosen har varit en påminnelse om hur stark du är. Sjukdomen som hade kunnat skapa stark oro i vår familj har istället gjort oss närmare och starkare än någonsin. Mr Parkinson kan dra åt helvete.