Ejneborn och Parkinson

I helgen har jag förbrukat lite mer dopamin än vanligt men samtidigt fått så otroligt mycket energi och glädje.

Jag och min man har nu i juni firat 25 år som gifta. Dvs silverbröllop. Vi har samtidigt pratat länge om att ha ”altanhäng” med några nära vänner. Nu slog vi ihop detta och några av våra närmaste vänner kom och delade glädjen med oss. En silverfest för livet, kärleken och glädjen.

Men vi gjorde det enkelt för oss och istället för eventuella blommor eller presenter fick gästerna istället ta med det de ville grilla och dricka. Vi fixade tillbehör mm. Och efterrätten fixade två av våra hjärtevänner. Våra barn fixade så fint och hjälpte till på alla de sätt. Största tacket till er älskade ungar❤️❤️❤️

Det blev en fantastiskt fin kväll med mycket skratt och lite bus. Visst är jag lite tröttare än vanligt idag men åhh så värt det var.

Min man höll ett tal som kärlekshyllning till mig. Kan man annat än älska den karln 😍 Även jag höll ett tal. Bland annat om vikten av ”en dag i taget – och ha kul”. Vårt dagliga motto. Det är ju förresten klokt även om man är frisk!

Slutklämmen handlade om att jag många gånger börjat skriva en bucketlist. Men nu insett att jag bara har ett mål som verkligen betyder något. GULD! Dvs 25 år till. Att få leva hälsomässigt skonsamt och lyckligt med denna fantastiska karl. Sedan ska vi förstås ha kul och uppleva saker på vägen dit.

Idag går jag upp på 75%. Efter jobbet idag belönar jag mig med träning på Friskis 👊🏼 och fyller på mina depåer.