Ejneborn och Parkinson

Julen närmar sig. Mysigt. Ligger skadeskjuten och vilar men vill så mycket mer. Har iallafall slagit in julklapparna. ”Med mycket möda och stort besvär…hej tomtegubbar…” Mats har köpt gran och skinka. Så var det bara resten kvar haha. Men familjen är redo som små soldater i givakt att städa och handla. Mina bästa 😍 Sedan kommer våra tjugo gäster att ta med sig mat och fixa. Julknytis – en himla bra ide ❤️ Agerar projektledare från sängen.

Trodde nog jag skulle vara back to business efter ett par dagar. Har inte haft så jätteont i själva snitten men äter ju smärtstillande å andra sidan. Sedan kanske Parkinson kapar smärtsignalerna? Vore ju bra om han gjorde någon nytta som omväxling.

Däremot värsta ”mensvärken” invärtes – suck jag som trodde jag lagt sånt bakom mig. Tryck i bäckenbotten och illamående. Som värkar. Är jag jungfru Maria som ska föda Jesusbarnet? 😂

Öm och grymt svullen i buken. Stilla/tysta tarmar kallas det visst. Tarmarna blev undanskuffade av koldioxidet under operationen och ligger nu och ”gömmer sig” – arbetsvägrar kan man säga. Snarstuckna? Hämndlystna? Ja ”skit samma”.

Har ni förresten läst barnboken ”Kattresan”. Den är ju såå brutal! En barnbok!! Men så känner jag mig. Äter och äter. Dricker vätska. Rör på mig. Men trots input, ingen output. På FEM dygn. Snacka om att känna mig som katten som åt så han sprack.

Kära tomten 🎅🏻 Jag önskar mig en enda sak. Rakt på sak: BAJSA!!! God Jul!