Så blev jag 53 år. Bara sådär. Eller kanske 35? Känns egentligen mer rimligt när jag tänker efter. Vi bestämmer väl det. Ska vi säga så? Anna-dagen är hur som helst min dag. Dagen då lutfisken ska läggas in. Född i Skyttens tecken. Läste bland skyttens egenskaper att skytten har en positiv syn på livet. En vän kallade mig förresten idag för krigare. Och ja, jag är nog en krigare. När det gäller.

Vaknade i morse lite äldre i Österrike. I Bad Gastein på anrika Salzburger Hof. Vilka dagar vi haft jag och min syster Åsa. Själavård. Myspys. Flög hem idag och möttes av hela familjen som lagat favoritmiddagen. Fick tre kanonpaket.!!! En låda champagnetryfflar som jag verkligen älskar. Har bestämt att håligheten som blir i magen efter att bappelsinjäveln opererats bort kommer att bli en champagnetryffelhåla.

Sedan fick jag något jag velat ha väldigt länge. Ett kalejdoskop! Och det är helt underbart. Jag har alltid varit störtförälskad i kalejdoskop. Så föränderligt, så överraskande och så vackert. Fantasifullt. Och det här är ett rosa kalejdoskop med enhörningar på. Kan det bli läckrare? Nu kanske ni tänker att jag är 3-5 år istället. Det går att vrida på de där två siffrorna som man vill ha dem. Men kalejdoskop funkar för alla åldrar.

Fick också ett par enormt bra trådlösa hörlurar som stänger ut alla andra ljud och har en herrans massa funktioner. Nu kan jag lyssna på min ”En dag i taget-lista” med bästa ljudet. Stänga ute prat och stress i kollektivtrafiken. Varva ner kroppen till lugn musik.

Älskade familjen avslutade förstås med att sjunga för mig. Tradition i vår familj. Traditioner är vi noga med.

Kramar från en lycklig 53-åring! Jag menar 35…. eller om det nu var 3-5???

 

 

 

”Eva, ska vi åka till Österrike. Jag bjuder” ringde syrran och sa i slutet av sommaren. ”Till Salzburg och Bad Gastein. Vi bor på Salzburger Hof”. Wow energi, mysa och bygga upp själen. Me like!

Har ni någonsin varit på julmarknad i Salzburg? Wow, wow, wow. Vilket överdåd! De lever verkligen för julen. Määäääängder av julpynt. Glittrigt och glammigt. Alla färger och alla stilar. Miljoners änglar. Och massa annat förstås.

En fin liten stad. Med bästa vädret på hela säsongen. Snirklade runt på många smågator. Tände ljus för mamma i Salzburger Dome. Hörde det mäktiga klockspelet. En stund då alla liksom stannade upp. Eftertanke för min del iallafall. Och en fin känsla att mamma också gått precis här och bott på samma hotell.

Promenerat i Bad Gastein – backe upp och backe ner. Tände ljus för Tindra i Nicolauskyrkan. Solen var generös.

Som vanligt när vi träffas står mat i fokus. Vi gick fyrkantiga från hotellets fantastiska julbord som Fredrik Eriksson komponerat.

Showat som Ester Williams i poolen. Myst i bubbelpoolen med vitklädda alptoppar som utsikt. Fått helkroppsmassage. Vi har surrat och tokskrattat. Vi har mått så jäkla förbannat gott. Och vi är så tacksamma för att kunna göra sånt här. Att vi har det så bra. Mi söstra å ja ❤️

Tack finaste storasyster Åsa för behövliga och underbara dagar. Magic! 🙏🏻❤️

Ett tips för er som tycker det är svårt att hitta till min blogg: Gå in på ejnebornochparkinson.wordpress.com och tryck på rutan med pilen. Välj ”Lägg till på hemskärmen”. Tryck på ”lägg till” så ploppar Fannys fot i Siljans vatten upp på skärmen bland apparna. Så kan du gå direkt in i bloggen. Tadam 😊

Idag är jag gladast av alla tror jag. Först fick jag i början av november veta att jag hade en jättestor cysta. Massa oro. Sedan fick jag veta att den till 99,7% var ofarlig. Pust. Sedan fick jag dödsångest av tanken på sövning och på de 0,3 jäkla fjuttprocentena. Korkad oro. Men den skulle bort veckan före jul – skönt. Pust. Nytt besked kom – det blir först efter helgerna. Besvikelse. Tänk om den spricker eller vrider sig (ja ja jag läser på google ibland). Massa oro. Jag ringer proaktivt och förklarar stressfaktorn och vad den gör med min Parkinson. Tyvärr det hjälper inte var beskedet. Uppgivenhet. Inställd på januari-februari. Ställdes på kö-lista. Idag så hände det. En kvinna på operationsplaneringen ringde mig. ”Vi har just fått ett återbud…” Jag tar den sa jag direkt. Vilket datum? Hon, som för mig var en fe med trollspö just då, svarade ”17 december”. Oh happy day!! Hur sjukt låter det inte att längta efter en operation. Men jag kommer nog ha mycket vånda innan. Men bort ska den ju. Oj, nu blev jag nervös igen… Fast skitglad. Och lättad. Vilken julklapp!! Gahhh blir ett par veckor med berg-och-dalbana misstänker jag.