I förmiddags satt jag hemma vid köksbordet och jobbade. Kände en tidspress för något jag skulle leverera och som var brådskande. Hann jobba drygt två timmar och sedan kände jag kraftig smärta precis under bysten. Var det hjärtat eller var det övre delen av buken? Det gjorde riktigt ont och var så skrämmande och obehagligt.
Efter tio-femton minuters smärta gick jag och la mig i sängen. Kände mig helt slut. Det här har hänt en gång tidigare och den gången sa 1177 åt mig att ringa 112 som i sin tur ville skicka ambulans. Kändes onödigt då det gav med sig. Killen på 112 sa då att om det hände igen var jag tvungen att kolla upp det. Nu hände det igen. Ringde 1177 som sa åt mig att åka till akuten. Smärtan släppte men jag åkte in.
Min pappa dog oväntat i hjärtinfarkt när han var 56 år. Jag är 54 snart. Visst finns en rädsla hos mig. Hamnade på kirurg-akuten då det snarare var högt upp i buken det gjorde ont. Buksmärtor. Där levern och mjälten finns. Efter massa undersökningar och prover hittade de inget avvikande och mitt hjärta mådde bra.
En trolig stressrelaterad reaktion. Tänk att jag är så sjukt stresskänslig. Läkaren betonade att om jag känner mer besvär bör jag låta läkare på VC undersöka och ge remiss till fortsatt utredning av magsäck mm.
Kommer till sist hem efter en dag på akuten. Börjar med att välja bort den högintensiva träningen. Mindfulness passar bättre ikväll. Avbokar också en träff med en hjärtevän imorgon efter rehab. Det är svårt att säga nej till något som är kul. Men hon förstår om någon.
Nu gav kroppen signal igen och jag gör min läxa att välja bort och ta det lugnt. Ikväll har jag ”göra-ingenting-tid”. Hur svårt kan det vara?
👏🏼👏🏼👏🏼Braaaaaaaaa❣️❣️❣️❣️
GillaGillad av 1 person
❤️
GillaGillad av 1 person
Rätt tänkt Eva! Styrkekram! 💕💕💕
GillaGillad av 1 person
❤️
Skickat från min iPhone
GillaGillad av 1 person
Hej Eva.
Vilken trevlig blogg du har 😃. Tack igår för den trevliga ridturen och bilderna som jag fick. Har läst de flesta utav dina inlägg här i bloggen nu. Och vill säga att du är en stark person och en kämpe. Jag kämpar med mina besvär utifrån min funktionsnedsättning och du skall veta att jag är dig evigt tacksam för de gånger som du har hjälpt mig, med att ta fram en stol, låta mig gå i armkrok. Detta är sådana här ”småsaker” som gör en sån stor skillnad för mig. Du skall bara veta hur många människor ute i samhället som jag har bett om hjälp och förklarat varför jag behöver hjälp just då, och det har bara handlat om att kan du hjälpa mig att komma uppför en brant backe, det hade räckt med bara att hålla armkrok för mig. Men dessa människor har bara helt enkel sagt:NEJ.
Ha en trevlig helg, så ses vi.
Kram Eva
GillaGillad av 1 person
Tack själv Eva 🤗
Sorgligt att folk inte har tid eller vill hjälpa någon som behöver det.
Kram
GillaGilla