Vi har två fyrbentingar. En softis-pensionär och en snuzze-valp. Den stora uppfostrar den lilla. Lite väl tufft ibland. Men ibland har den stora en annan syn på uppfostran än oss tvåbenta.
Båda raserna har nedärvt att vakta reviret och varna för om någon eller något kommer. Valpen är tonåring nu. Ska skälla på andra hundar. Där samarbetar de på så sätt att den äldre tycker skällandet är helt okay.
Vi har provat avledning med lyxgodis. Avledning med lek då vi skuttar runt och låter urfjantig för att avleda. Tillrättavisar bestämt. Nu går vi på lydnadskurs.
Inne är hon helt underbar. Lugn och kelig. Både veterinär och trimmare har berömt hennes coolhet. På dagis går det visst bra. Men på våra prommisar blir hon Cruella de Ville. Galen!
Kursledaren tipsar om mjukosttub. Tryck in tuben så hon slickar i sig när en hund passerar. Hon kan inte skicka i sig mjukost och skälla samtidigt. Smart! Så länge det funkade. Tappade fort intresse.
Ser ni en trött tvåbenting som bär på en tub mjukost och håller ett lakritstroll som går i spinn… ja då är det nog vi.
Ejneborn och Parkinson 