Överlag mår jag väldigt bra nu. Mina referensramar till att må bra har visserligen flyttats rejält senaste året. Men på det stora hela har min kropp och mitt sinne fått rätt bra med ro. Mest tack vare parkinsonmediciner.
Den här veckan har jag dock varit sjukt frustrerad på jobbet. Att ta mig till jobbet slukar massa energi. Är så trött när jag kommer fram. Att vara på jobbet känns sedan kanonbra. Kollegor och rutiner. Att vara behövd.
MEN jag är så frustrerad över att känna mig lågpresterande. Jag är van att vara produktiv och effektiv. Min hjärntrötthet sänker mitt självförtroende.
Får mina flows då det rasslar till och jag känner att jag presterar. Men helt tvärt tar energin slut och jag hamnar i en hjärndimma och får inget gjort. Drivkraften är som bortblåst. Jag har väldigt svårt för de här svackorna. Koncentration och fokus som bortblåst. HJÄRNTRÖTT! Självförtroendet åker i botten. Ska jag inte bli bättre än så här?
Inget som syns utanpå men som tär inuti. Hur sjutton ska jag komma upp till 100% arbetsför till september? Jag vill så gärna tillbaks till mitt vanliga jag.
Ejneborn och Parkinson 
Hej Eva,
jag känner så igen vad du skriver och håller med om att det är så svårt att acceptera att man bivit lågpresterande när man är van att var superaktiv. Man kommer som du sa i någon slags hjärndimma och allt går långsams och det är svårt att focusera. Så intressant att höra att du ochså har det. Vissa saker är så svåra att förklara för omvärlden. Det är inte alla som förstår hur jobbigt det är.
Kram Lena
GillaGillad av 1 person
Nej det syns ju inte utanpå. Kram 💕
GillaGilla
Styrkekramar till er båda – Eva & Lena
GillaGillad av 1 person
Tack Annette 💕
GillaGilla