En till pusselbit

Att få en diagnos om en obotlig sjukdom är som att hälla ner ett stort enfärgat pussel framför en. Först totalt kaos och viss uppgivenhet men sedan, när man börjar andas igen, en utmaning som måste gå att lösa. Nej jag menar tyvärr inte att bota men att leva med det. En pusselbit i taget. Se det som är lagt, dvs det man lyckas med, och inte få panik över det som inte fallit på plats.

Jag får fantastiskt många förslag och idéer om levnadssätt, träning, kost, tillskott, behandlingar mm. Är mycket tacksam för alla uppslag. Jag tänker inte vänta in sjukdomens olika stadier utan hellre arbeta ut dem så gott jag kan.

Pusselbitar som trygghet, kärlek, familj, vänner, ekonomi osv har jag check på tack och lov. Det är snarare pusslets ram. Utan ramen är jag trasig. Inser ödmjukt att det här inte kan tas för givet.

För min del mår jag bäst om jag får jobba. Gillar verkligen mitt jobb. Orkar dock inte heltid och behöver ta det i min takt. Koncentrationen och tankekraften är sämre helt enkelt. De kognitiva symptomen är tuffare än de motoriska för mig i detta tidiga stadium. Jag vill men kan inte alltid.

Läser och hör många råd om kost. Vad jag ska äta och vad jag inte ska äta. Den här pusselbiten ligger på vänt vid sidan om och jag följer bara magkänslan. Har inte haft orken än att fördjupa mig här. Ska försöka ta hjälp av en dietist. Motverkar protein medicinerna? Ska jag äta omega-olja? Fermenterad kost? Laktos och gluten?

Och imorse föll så pusselbiten om träningsupplägg på plats. Jag behöver träna för att må bra. Förutom sömn är det här mitt prio just nu. Just för att jag känner skillnaden. Måste hinna träna.

Boxningen för styrka, kondition, rörlighet mm. Som parkinsonsjuk är det klarlagt en mycket bra träning. Det satsas stort här. Vi Parkinsonsjuka blir ofta stela och muskelsvaga utan träning. Hela 85% sägs få gångsvårigheter inom tre år från diagnos. Jag jobbar på att ingå i de 15%. Dessutom är boxningen rolig.

Yoga för kropp och själ. Lugnet, andningen, balansen, rörligheten osv. Som parkinsonsjuk blir man lätt ihopsjunken. Det har att göra med muskelanspänning, rigiditet. Yogan öppnar upp. Vanligt även med balansproblem och ökad fallrisk.

Slutligen Friskis och Svettis med varierad träning. Intervaller, rodd, stakning, spinning, vikter. Mycket kondition men också mycket styrka. Här kan jag anpassa träningen efter dagsform. Svett och flås.

Man kan väl säga att jag fått en släng av träningsmani. Stämmer. Men jag gör det för att förlänga min livskvalitet.

Nu i eftermiddag var jag på ett föredrag om balansproblem för Parkinsonsjuka och KI-forskaren Breiffni bekräftade just vikten av träning. Att utmana kroppen. Åtminstone något jag kan påverka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s