Testat mina vingar och känner mig tvivlande och frustrerad

Jag har haft en lång tid hemma nu. Två veckor på grund av operationen. Hemma känner jag mig ändå rätt stark. Som om jag inte hade Parkinson ibland. Om jag inte känner mig stark går jag och vilar. Börjar blodsockernivån sjunka går jag och tar mig något att äta. Om  ljud eller negativa energier drar igång stressnivån så säger jag till eller stänger av. Hemma är det lugn och ro.  Min kropp får styra. Ingen stress och ingen press. Även om hemmet är min trygga punkt så kan jag inte i framtiden se ett liv instängd hemma utan att träffa andra. Jag tänker aldrig tillåta sjukdomen att begränsa mig. Eller att definiera mig på något sätt. Jag ska fokusera på det jag kan och se mina möjligheter. Det får kosta trötthet och inre stresspåslag.

Men just idag känns det tungt. Nu känner jag mig lite tvivlande på min förmåga. Igår provade jag mina vingar på gymmet. Jag har tappat så otroligt mycket träningsmässigt under november-december på grund av bappelsinjäveln, utökad arbetstid och mörkret i största allmänhet. Igår var det dags att börja om. Kan på grund av operationen bara gå på löpbandet, inte springa än. Det blev fyra kilometer i rask takt. Sedan sa kroppen ifrån. Omstart av kroppen. Jag måste läka snabbt och få till min träning helt enkelt.

Idag träffade jag min vän Ulrika. Min livscoach skulle man kunna säga. Jag tog bussen till en galleria för att vi skulle träffas på ett café. Vi pratade i mer än 1,5 timme innan ens Parkinson kom på tal. Jag såg det som en seger. Istället pratade vi om sådant som vi alltid brukar prata om. Det kändes befriande att få vara ”Eva” och jag tror mig veta att Ulrika medvetet lät samtalet gå i den riktningen. Våra samtal ger enormt mycket energi varför den här fika-stunden betydde massor för mig. Sedan fanns det en baksida som jag inte var beredd på. Det var att jag blev totalt slut. Hjärntröttheten kom direkt på grund av alla ljud och rörelser runt omkring oss. Att hålla koncentrationen i ett samtal i två timmar är också energikrävande även om själva samtalsinnehållet i sig är energigivande. Jag åkte glad men galet trött hem med bussen. Även det här gör mig tvivlande på hur i hela friden jag ska kunna orka jobba. Att kunna prestera och leverera. Jag har roliga saker på jobbet framöver och jag vill jobba. Men hur ska jag orka?

Jag inser att jag redan under det här första året tacklat av. Nu har väl operationen dessutom bidragit till att jag inte är ”fit for fight”. Nästa gång jag träffar neurologen behöver jag nog ändå utöka min medicinering. Det som jag verkligen inte vill, men nu är en det en punkt där jag nog måste göra så. Det är frustrerande att inse att jag inte har kontroll på hur sjukdomen tänker utveckla sig.

Ska jag berätta en sak? Jag är rädd för framtiden. Men jag älskar nuet.

när

8 reaktioner på ”Testat mina vingar och känner mig tvivlande och frustrerad

  1. Mia december 28, 2018 / 6:21 e m

    Här och nu Eva här och nu❤️❤️❤️

    Gillad av 1 person

  2. Lena Schalin december 28, 2018 / 7:07 e m

    Hej Eva ! God fortsättning. Skönt att du är på benen igen. Men misströsta inte, att bli operad när man har PS är tufft. Det tar längre tid att komma igen.
    Du behöver kanske vara sjukskriven längre för att hinna hämta dig. Just det där att träffa en god vän och fika lite, ta bussen hem igen och kunna gå och lägga sig att vila. Börjar du för tidigt att jobba är risken för ett bakslag stor.
    Att träna är ett måste när man har Ps, lika viktigt som våra mediciner är för oss.
    Så se till att komma igång med din träning innan du börjar jobba.
    Det kommer att ta hårt på dina krafter att börja jobba igen och sedan gå och träna efter arbetets slut kan bli för kämpigt. Jag hade aldrig kommit i gång med min träning om jag inte varit sjukskriven.
    Så mitt råd till dig är att ta det lugnt och börja inte jobba för snabbt igen. Se till att du kommit igång med din träning igen medan du är SS.
    Lycka till ! Jag hejar på dig, att du snart är på banan igen om du tillåter dig vara hemma och vila, träffa vänner och se till att du är på G igen med din träning.
    Kram från Lena

    Gillad av 1 person

    • ejnebornochparkinson december 28, 2018 / 7:35 e m

      Tack Lena! Har semester denna och nästa vecka. Får fokusera på träning och vila. Och ha tålamod…

      Gilla

  3. Ulla Åkesdotter Molin december 29, 2018 / 6:41 f m

    Åh Eva, vad jag känner igen mig i detta! Och det kanske är just detta som är så svårt för oss som är relativt nydiagnostiserade, att vi inte alls är klara över var våra begränsningar finns och hur vi ska tackla dem. Vi gör som vi alltid har gjort och plötsligt drabbas vi av konsekvenser vi inte kunde ana.
    Nu har du verkligen ytterligare en utmaning att hantera med din operation, men annars känner jag så väl igen detta att drabbas av en total trötthet när man gör saker man tidigare bara gjorde, utan att tänka. Den här julafton fick jag gå ifrån alla gäster och vila, trots att min man och mina barn gjort i princip allt jobb. Jag har ALDRIG vilat när vi haft gäster förut. Men det blev för mycket för min hjärna. Det är obegripligt, så sorgligt och oerhört frustrerande.
    Men Eva, jag tycker vi lever efter din devis – En dag i taget – och varje dag se till att vi gör saker vi mår bra av och som gör oss glada. Så just den dagen blir så bra som den kan bli. Så fortsätt med din träning, att träffa goda vänner och i lagom takt komma tillbaka till jobbet. Och ta den vila du behöver. Men emellanåt får man också vara litet ledsen, det är faktiskt helt ok.
    En massa styrka till dig! Kram!💕
    Ulla

    Gillad av 1 person

    • ejnebornochparkinson december 29, 2018 / 7:53 f m

      Tack fina Ulla 💕 hoppas vi kan ses snart. När helgerna passerat och livet omkring oss lugnar ner sig. Kram 🙆‍♀️

      Gilla

  4. Lotta december 31, 2018 / 9:45 f m

    Håller tummarna att krafterna återvänder när svallvågorna efter operationen lagt sig! Gott Nytt År!
    Hade tänkt skicka dig en stoppskylt när du fyllde år för att symbolisera att nu ska vi inte få mer tråkiga besked i våra liv! 2019 ska bara trevliga nyheter dyka upp – så stoppskylten kommer nu.
    Kram 🛑❤️

    Gillad av 1 person

    • ejnebornochparkinson december 31, 2018 / 9:49 f m

      Tack fina vän. Ja vilken bra ide med stoppskylt. Det behövs ibland. Enough is enough. Tur vi kan se allt positivt vi ändå har. Nyårskramar till dig, H och A.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s