Snart en bok

Espresso House vid Odenplan. En stor cappuccino med extra shot och havredryck. Sitter i en skinnsoffa mittemot två små tjejer som fnittrar och är lyckligt busiga. Smittande lycka.

I tidsglappet mellan jobbet och boxningen unnar jag mig en go-kaffe. Passar på att korrekturläsa bokförlagets första utgåva. Hade faktiskt glömt en del. Tur jag skrivit ner min resa. Längtar efter den tryckta boken. I mars gissar jag att den är klar.

Sedan var det dags för boxning och det är så härligt att träffa alla krigarna. Vilka kämpar var och en är. Vi kämpar och svettas. Vi skrattar och applåderar åt varann. Riktigt kul med sparring uppe i ringen.

Vansinnigt trött men lycklig släcker jag nu lampan. Sov sött alla fighters!!!

13 reaktioner på ”Snart en bok

  1. Åsa januari 30, 2019 / 9:42 e m

    Du är den största fightern du 👊🏻❤️

    Gillad av 1 person

  2. ingerhelander januari 31, 2019 / 5:25 f m

    Ser fram emot att läsa din bok!🥊😊

    Gillad av 1 person

  3. Ulla februari 1, 2019 / 6:43 f m

    Det ska bli så spännande att läsa din bok!
    Go girl! 🤗💕

    Gillad av 1 person

  4. Lotta februari 1, 2019 / 8:20 e m

    Vad spännande att utgivningsdagen närmar sig! Vad pirrigt det ska vara 😍

    Gillad av 1 person

    • ejnebornochparkinson februari 1, 2019 / 8:28 e m

      Det blir kul! En ny erfarenhet. Som Pippi säger: ”det har jag aldrig provat”. 😍

      Gilla

  5. Helena september 10, 2019 / 10:26 f m

    Hej, har just läst din bok, helt fantastiskt bra! Du sätter ord på mycket av vad jag känner o tänker. Nu har jag hittat bloggen och ”läser ikapp”.
    Nyfiken som jag är måste jag fråga hur det går med FK och ditt ”tillfrisknande”? Det kanske står länge fram i bloggen….förstås…bara jag som är otålig. I alla fall så börjar jag känna att heltid är lite för mkt, Fick diagnos först 2018 men har medicinerats sen 2017 och haft symtom några år före det, tycker det är jobbigt att gå till läkaren och ”be” om sjukskrivning, får alltid för mig att jag inte är nog sjuk eller att dom inte tror mig, helt sjukt egentligen… När jag var sjukskriven 50% efter en höftledsop. var tanken/ rehabplanen den att jag skulle gå upp till 75% två veckor och sedan heltid, Men då kom beskedet att jag skulle hinna passera 180dagars gränsen och måste jobba heltid eller söka jobb på hela arbetsmarknaden. Detta trots utförliga intyg om min grundsjukdom. Och visst gick det, mycket tack vare mina underbara kollegor, men jag har nog aldrig sovit så mkt som under denperioden. / Med vänlig hälsning helena

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s