Ejneborn och Parkinson

I fredags var jag på musikal. På ”Så som i himmelen” på Oscars. Otroooooligt bra sånginsatser. Vackert så tårarna rann. Berörd.❤️

Daniel som återvänder till sin barndomsby för att LYSSNA. Precis så kan jag känna. Då menar jag inte lyssna på tv, musik, restaurangsorl etc. utan att i tystnaden lyssna på ”naturliga ljud”. Vatten som droppar, en fågel, hjärtats slag… så enkelt men så befriande. Eller varför inte lyssna på tystnaden. Måste åka på retreat någon gång. Mitt huvud behöver lyssna på de SMÅ ljuden.

Malena Ernman gestaltar Gabriella och sjunger ”Gabriellas sång” så taket lyfter. En låt som alltid träffat mig rätt i hjärtat varje gång jag hört den. Lyssnade mycket på den under en tuff period för många år sedan. Nu med parkinson ger delar av texten en ny dimension dessutom.

”Jag vill känna att jag lever

All den tid jag har

Ska jag leva som jag vill

Jag vill känna att jag lever

Veta att jag räcker till”

Philip Jalmelids sång ”Den tid jag har” berörde mig också starkt. Vilken pipa han har Philip.

”Så när jag tänker på livet

Som jag fått levat

Och när jag drömmer om dagar som jag har kvar

Så är allt klart min sanning som ska bära mig

Jag vet att nu är den tid jag har”

Kram kära vänner ❤️