Ejneborn och Parkinson

Två veckor har passerat då jag inte levt som jag lär. Då allt hände samtidigt. Normalt helt ok med sådana veckor men med herr Parkinson straffar det sig. Tooooooktrött. Jag har gjort precis tvärtemot vad jag på mina föredrag pratar om som är så viktigt. ”Prioritera träning och vila. Inte stressa” Det som jag verkligen kämpar för jämt. De här två veckorna ville jag tyvärr för mycket. Och flera saker råkade sammanfalla.

Har låtit jobbet ta mer energi än jag egentligen orkat. Men det har varit två speciella arbetsveckor. Jobbat mot deadlines som normalt inte är någon match. På grund av tröttheten var jag inte lika observant och noggrann som jag brukar. Det irriterar mig kolossalt. Det brukar vara en av mina styrkor. Har erbjudits avlastning men jag har verkligen velat göra detta. Och visst nu får jag betala några dagar. Parkinson har en märklig valutakurs.

Releasefesten var såå himla rolig att genomföra. Krävde lite planering men jag älskar ju att planera events. Anspänning och en lång dag tog mycket kraft. Men ångrar inte en sekund.

De här två veckorna blev det därför ingen träning. Aj aj aj inte bra. Å andra sidan hade jag jordens hosta under helgen och hade 39 graders feber på måndagen så träning hade ändå inte varit aktuellt. Känner mig fortfarande lite svag i kroppen. Ikväll blev det en halvtimmes intervall på springbandet för att komma igång och för att vända trenden.

Just nu bara så himla trött…Varför ska det som är roligt också TA energi. Då det samtidigt GER sådan energi. I helgen blir det VILA.