Ejneborn och Parkinson

En av gästerna på releasen citerade Beatles så fint. Jag tycker själv det stämmer in rätt bra på hur jag tacklar min situation.

Ok, jag kommer kanske inte få bli den aktiva pensionär jag tänkt. Eller så blir jag det fastän på ett lite annat sätt. Reser dit jag kan resa. Gör det jag kan. Ser inte begränsningarna som sorgligt utan ser möjligheterna som fantastiska.

Visst, det är enkelt för mig att säga i det här tidiga stadiet med relativt enkla symtom. Men jag tror att det handlar om att programmera hjärnan att tänka så innan man hamnar i det svarta hålet så att säga. Och jag har hamnat i det svarta hålet förr. Men jag har kämpat mig upp och inte fastnat. Tack vare inställning och vilja.

Min mormor Anna var en förebild på det. Alltid go och glad. Klagade aldrig. Såg det positiva. Kommer aldrig ihåg att hon beklagade sig eller gnällde även om hon kunde ha många anledningar.

Jag hoppas fortsätta ta en dag i taget. Liksom vår fina hund Chilli gör. Hon är en sann förebild på klokhet. Oroar sig inte framåt och ältar inte bakåt. Djur är för sköna. Jag vill inte se begränsningar utan möjligheter. Inte fokusera på vad jag inte kan utan på allt vad jag faktiskt kan.

Den här personen som citerade Beatles kom sent pga egna uppdrag. Han var definitivt där kortast tid. Men gjorde stort intryck med hans genuina vilja att komma och köpa boken. Sånt värmer.

Han sa också: ”Världen har fått lite mer ljus i sina mörka hörn med ditt bidrag. Grattis! Du ska vara väldigt stolt.”

Visst blir man glad!