Ejneborn och Parkinson

Ibland känns det som om det pågår ett märkligt krig mitt bland oss. Fast ingen ”utomstående” ser det. Ett krig där ena styrkan består av en enda fiende som vi kan kalla P. En gigant som är oerhört stark och föränderlig i sin krigsföring. Hans krigsföring går inte att förutspå. När och hur han anfaller vet ingen. För varje motståndare han möter har han olika angreppssätt för att skada och bryta ner.

Den andra styrkan består av flera tusen krigare, män och kvinnor, som var och en ensam är för svag att möta denna gigant. Han har angripit alla oss krigare. Vi har därför organiserat oss och lär av varandras styrkor och sätt att möta giganten. Det finns även experter, så kallade krigsstrateger, som inte deltar i själva kriget men som ständigt jobbar med att finna metoder att bekämpa honom. De hjälper och stöttar oss i kampen.

Krigarna vet att de ständigt är tvungna att vara beredda på nya angrepp. För att vara motståndskraftig hjälper det att träna. Träningen kan vara nyckeln för många när giganten försöker angripa. Med god fysik och kondition kan gigantens nedslag mildras.

Tre av krigarna hamnade i samma träningstrupp. De beslutade att slå följe och kriga tillsammans. Urda, Ilma och Eira. Tre kvinnliga krigare som har flera olika styrkor men även olika akilleshälar. Giganten hade anfallit dem alla tre men tillsammans blir de starka.

Kriget tar inte paus utan pågår stegvis. Man kan likna det med en trappa. När en krigare kommit på fötterna efter en sammandrabbning så anpassar kroppen sig efter nya förutsättningar och så går det rätt bra en tid. Krigaren lär sig signaler och försvarsmetoder. Sedan kommer då P och slår till med något nytt (trappsteget). Upp på fötterna för att hantera. Vingskjuten men anpassar sig för man måste. Tills nästa trappsteg kommer. Och så fortsätter det.

När man krigar för fullt upptäcker man andra krigare med samma mål. De förstår dessutom vad jag inte kan förklara för andra. Vi backar upp varandra när det hettar till för någon.

Urda, Ilma och Eira är tre av krigarna.

Urdas styrkor är bl a att hon är positiv, driftig, glädjespridare, strategisk och nyfiken. Akilleshälen är att P förgiftat henne med hjärntrötthet. Dessutom har han försvagat hennes motorik och hennes röst. I krig behöver man både vara pigg och kunna skrika högt ibland.

Ilma är lugn, klok, eftertänksam, pålitlig, uthållig och har mycket kämparglöd. Fokuserad och målinriktad. Akilleshälen är framför allt att P gett sig på hennes motorik så hennes ena ben släpar. I krig behöver man kunna springa.

Eira har vilja och mod, är engagerad och är reflekterande. Akilleshälen är hjärntröttheten. Massa sömn hjälper inte. Och hon är glömsk. Det gäller att minnas i krig annars kan man hamna galet.

De här tre krigarna fann varandra och stärker och stöttar varandra. P ska inte få knäcka dem. De fortsätter kampen tillsammans.