Ejneborn och Parkinson

När man har varit gift i 26 år kallas det kork-bröllop. I år glömde vi bort det. Det är ju för fasen idag. Aj aj. Facebook påminde mig om vilken dag det var. Även om det nu är 50 mil och fem dagar emellan oss. Jamen grattis på oss älskling! Fast på söndag har vi ju fortfarande varit gifta i 26 år och lite till och kan fira då.

Det är med andra ord tjugosex år sedan prästen inte kom och jourhavande präst slängde sig på cykeln för att rädda situationen. Sedan blev allt bara så himla bra. Ja inte bara den dagen utan hela livet. Då valde vi varandra. Att leva med varandra i nöd och lust. Nu är det väldigt mycket av både nöd och lust. Upp och ner och ner och upp. Livet i ett nötskal.

Själv sitter jag på tåget norrut. Ja alldeles själv på en boostresa. Men vår kork-dag då? Ja vad fasen restaurangvagnen hade chips och vin. Mats är på annat håll. Musik i öronen. Min ”en-dag-i-taget”-lista.

Hela Sverige passerar som en levande tavla utanför fönstret. Kanske är det här bland det svenskaste man får se på så komprimerad tid. Gröna ängar, granskogar, små röda hus, stilla brus på vilken älv det nu var, vischan, stormfällda träd, solen som pressar sig fram bland molnen, grusvägar, miljoners blålila lupiner längs rälsen, älgstängsel mil efter mil… fascinerande. Strax före Gävle ett helt koloniområde. Såå gulligt. Såå svenskt.

Vart är jag på väg? Det är en boostresa till käraste syster i Brunflo. Bara att vi träffas känns lyxigt. Imorgon är det dessutom den stora dagen då vi kommer boostas av små lakritstroll. Japp, de finns strax utanför Östersund. Kan inte vänta. Hjärtat svämmar över bara av tanken. Här ska gosas och snusas. Med lakritstrollen alltså.

Följ hjärtat och gör det du mår bra utav. Här och nu! Se det vackra. Välj lyckan. Lev nu för fan. Helt plötsligt kommer någon objuden och väljer dig. Min objudne heter Parkinson. Lakritstroll är bra mot P. Lakritstroll 😍😍😍