På en solig takterrass

Känslan när man träffar någon som förstår. Nästan utan att man berättat om vad. Så är det ibland.

Igår träffade jag en parkinsonsyster som jag lärt känna via bloggen. Men nu träffades vi äntligen ”på riktigt”. En solig och fin kväll på en takterrass i Stockholm. När vi möttes utstrålade hon glädje och styrka. Precis som jag faktiskt själv känner. Men vi kom också snabbt fram till att båda har en skör sida.

Vi halkade in på många känslor. Som kan vara svåra att förklara för andra. Som inte är helt ovanliga kopplade till den här skitsjukdomen. Om känslan av orättvisa. Om rädsla för framtiden. Om kränkande bemötande. Om symtomens nyckfullhet. Men även tacksamhet och glädje för det vi har och det vi kan göra.

Jag måste erkänna att jag under semestern har funderat på att avsluta bloggen. Men ett sånt här möte gör att jag ändå känner att det faktiskt gör någon skillnad att skriva.

Kämpa på parkinsonsyster 💕

14 reaktioner på ”På en solig takterrass

  1. Helena Petrini augusti 3, 2019 / 8:52 e m

    Fortsätt gärna! Läser din blogg med stor behållning!

    Gillad av 1 person

  2. Ulla augusti 3, 2019 / 9:30 e m

    Ja fortsätt! Den är så värdefull för så många! ☀️💕

    Gillad av 1 person

  3. Annette augusti 4, 2019 / 6:19 f m

    Ja fortsätt! Vet att det du skriver gör skillnad, ger motivation och skapar förståelse.
    Hon på takterrassen är min fina vän sedan barndomen ❤️
    Styrkekramar till alla

    Gillad av 1 person

  4. Lena Schalin augusti 4, 2019 / 6:35 f m

    Det vore mkt tråkigt om du skulle skuta med din blogg Eva 😢 Det finns många Parkinson systrar till dig. Som känner exakt samma som du gör. Vi finns men utsprida i vårt avlånga land.
    Snart får du träffa oss i Skåne, Höllviken !!!
    Kram från en av alla Ps syskon till dig ♥️

    Gillad av 1 person

  5. Lotta augusti 5, 2019 / 8:13 f m

    Du som har en sån talang för att skriva och förmedla bilden av Parkinson för oss som står vid sidan om. Fortsätta gärna med ditt bloggande, för vår skull till viss del, men mest för din egen skull. Om du har lust och ork att fortsätta ge dina fina bilder av en ful sjukdom så vet du att det uppskattas. Kram 💕

    Gillad av 1 person

  6. Åsa augusti 5, 2019 / 8:18 f m

    Keep going 😘 Du gör det så bra❤️

    Gillad av 1 person

  7. lenasjostrand augusti 6, 2019 / 11:59 e m

    Hej Härliga Fina Eva

    Häromdagen fick jag en en Eva mail med info om att du skrivit en ny blog.
    Jag konstaterade snabbt att bloggen handlade om vårt första möte på Continentals takterrass i Stockholm.
    Det var ett toppen trevligt möte, fastän vi träffades för första gangen kändes det som att vi känt varandra länge.
    Det var härligt att prata med någon som förstår utan att man behöver förklara.

    Vi pratade, skrattade, grät och bytte säkert stolar 10 gånger, till slut hade vi dom 2 bästa stolarna på denna trevliga takterrass. Tiden gick aldelens för fort ocd vi var tvungna att åka fastän vi inte var utpratade. Harligt att vi kommer att träffas pa snart igen, det blir pa Parkinson möte i Höllviken.

    Eva du är så duktig på att sätta ord på dina känslor och på ett lätt och ledigt sätt.
    Du berättar vad som sker med dig i ditt dagliga liv och ger tips om hur man ska leva för att göra det lättare att leva med en obotlig sjukdom.

    Jag och manga med mig uppskattar att du vill fortsätta skriva din blog.

    Jag fick en fin present av dig, det var ett exemplar av din nya bok med en personlig hälsning.
    Tack for ett härligt möte, jag flög hem till Amsterdam med ett leende pa mina läppar.

    Eva du gjorde min dag!

    Kram Lena

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s