Ejneborn och Parkinson

Min första reaktion var givetvis att avboka. Definitivt. Men det sved. Jag ville ju så otroligt mycket detta. Jag fyllde 50år för 4,5 år sedan och fick då en lyxig spa-vistelse av några mycket goa vänner. Jag har sparat på den här go-biten och vi har sedan länge bokat in denna helg.

Så kom Coronan, som förpassade oss i en karantönbubbla. Jag jobbar hemma, åker inte kollektivtrafik och åker inte och handlar. Sparsamt med socialt umgänge och då distanserat. En direkt reaktion blev att avboka. För jag är rädd.

Men jag pratade länge med en otroligt förstående kvinna på anläggningen. Hon förklarade alla åtgärder de vidtar och berättade hur få gäster det var denna helg. Hon gav mig trygghet.

Vi behövde verkligen den här helgen. Att komma iväg från karantänen, bli ompysslade och bortskämda. På lördagen en solig promenad, go-fika, bad i utomhuspool, ångbastu, två behandlingar, lugn och god middag.

Fantastisk service för oss få gäster. Såklart jättetråkigt för anläggningen och de anställda. Förresten, när man är 20 gäster på en stor anläggning, är det inga problem med social distansering. Komiskt nog så visste vi snabbt vilka alla gäster var. ”Där går 5&6 till spa:et och 17&18 tar visst en promenad.”

Vaknar tidigt söndagmorgon. Solen skiner idag också och vi har en fantastisk havsutsikt. Idag hade vi tänkt träna i gymmet eller ta en springtur ute, gå på qi-gong eller yoga, hinna med ett dopp i poolen och sedan njuta av brunch innan hemresan. Men när vi ligger i sängen och tittar ut över havet som glittrar så funderar vi vad vi verkligen vill. Egentligen. För oss är det lyxigt att ligga kvar i sängen och bara vara. Så får det bli!