Nu är det dags

Senaste tiden har jag funderat på att sluta med bloggen. Nu känner jag att det är rätt tid. Jag har velat dela med mig av känslor och det som händer på insidan. Som komplement till all medicinsk fakta mm. Alla känslor var som starkast första året. Nu har jag kommit till en vardag där jag lärt mig leva med parkinson känner jag inte att jag har så mycket att dela med mig just nu. Jag vill inte vara en ”rapporterande” bloggare.

För att summera så är det drygt två år sedan jag fick beskedet att jag, då 52 år, har Parkinsons sjukdom. En neurologisk sjukdom där hjärnans nervceller, som behövs för att sända signaler till kroppen, dör. Jag började skriva ner mina tankar och känslor i den här bloggen. Efter en tid gav jag via ett förlag ut delar i bokform och jag fick förfrågningar om att hålla föredrag med fokus på känslor vid en obotlig sjukdom. Något helt nytt för mig och så givande det varit.

Under de här två åren har mitt liv förändrats på många sätt. På det stora hela (i genomsnitt som jag brukar säga) mår jag ändå rätt bra. Sjukdomen är lömsk och kan variera från dag till dag. Jag har mest kognitiva symtom (hjärntrötthet, energilöshet och sömnproblem mm). De motoriska symtomen hålls fortfarande i schack med mediciner.

Det fantastiska med bloggen är alla fina människor jag lärt känna. Ni utgör ett stort stöd, utöver grundtryggheten som jag har i min familj och mina nära vänner. Jag har fått fantastisk feedback. Från sjuka som uppskattar att jag beskriver vad de känner men inte kan uttrycka själva och från anhöriga som nu förstår sin sjuke vän/släkting bättre. Flera av er har jag regelbunden kontakt med. Det är även många utan anknytning till sjukdomen som har sagt att bloggen bidragit till eftertänksamhet och tacksamhet. Jag är faktiskt stolt över att ha gjort skillnad. Blogga, ge ut bok och hålla föredrag hade aldrig hänt utan sjukdomen.

Över tio tusen unika personer har läst min blogg. Wow säger jag bara. TIO TUSEN!!
De flesta självklart från Sverige men jag har besökare från totalt 59 länder!! Kanske någon utlandsboende, någon på semester och någon som hamnat fel. Men de trognaste besökarna, utöver alla er i Sverige, har jag l USA, Nederländerna, Norge, Finland, Spanien och Tyskland.

Bloggen har besökts varje dag sedan jag började skriva och den populäraste tidpunkten då ni läst har varit fredag eftermiddagar. Totalt blev det 232 inlägg. Mest lästa inläggen var de om ångest och rädsla, om hjärntrötthet, om att vara livlig i sömnen, om det som ger mig energi och styrka, om vilja kontra ork, de gästinlägg familjen skrivit och de som handlat om vår ängel Tindra.

Jag ”gör inte slut” med er för alltid. Dels kanske jag återkommer i bloggen fast efter en lång paus mycket längre fram i tiden (om inte bloggen stängs när man är inaktiv?), dels kommer många av oss träffas eller höras på något sätt ändå.

Så ett stort innerligt HJÄRTLIGT TACK för att jag fått låna din tid. Jag är så tacksam att jag har fått berätta om den här sjukdomen och att det handlar om mycket mer än skakningar och äldre personer. Glöm inte att ta en dag i taget ❤

Miljoners varma KRAMAR till er alla

/Eva

IMG_6077

29 reaktioner på ”Nu är det dags

  1. Ewa Wikestam maj 7, 2020 / 2:58 e m

    TACK snälla Eva! Du har verkligen satt ord på mina känslor gång efter gång! Och du har puttat på när det behövts.
    Dina fina ” teser” om vad man ska tänka på för att inte stressen ska knäcka en har jag gjort en tavla av som sitter vid min säng.
    Lova att du kommer tillbaka!

    Kram Ewa

    Gillad av 1 person

  2. Ann Base maj 7, 2020 / 3:04 e m

    Tack Eva för alla fina och tänkvärda blogginlägg. Varma kramar från Ann

    Gillad av 1 person

  3. Agneta Sandeberg maj 7, 2020 / 3:07 e m

    ❤️

    Skickat från min iPhone

    Gillad av 1 person

  4. Gudrun maj 7, 2020 / 3:11 e m

    Tack så mycket. Du skriver så himla bra.
    Du skriver om det som inte syns, som ingen annan förstår och som jag tycker är jobbigast. Nu gråter jag lite.
    Fyllde 70 nyligen, diagnos 2011 alltså ätit medicin i 9 år.
    Mår bra när medicinen verkar, då känner jag mig inte som 70, men lite jobbiga dosglapp också.
    MEN sjukdomen har också gjort att jag på nåt sätt tar vara på dagen/livet på ett annat sätt.
    ”Jagar inte efter nånting.” Inte alls säkert jag vore lyckligare om jag var fullt frisk, då ”hittade jag säkert” problem.
    Ha det så bra, all lycka till dig. Kramar.💞

    Gillad av 1 person

  5. inger.lundberg@kramnet.se maj 7, 2020 / 3:12 e m

    Tack Eva för allt du delat! Du skriver så bra! Lycka till framöver och jag hoppas du tittar in längre fram! Kram! ❤️

    Gillad av 1 person

  6. Jessica Genlott maj 7, 2020 / 3:28 e m

    Stor tack kram till dig med❤️och som sagt du skriver fantastiskt bra och man får många tankar trots att man inte har sjukdomen eller ngn närstående som har. Men du har skrivit på ett sådant sätt att man kan få sig en tankeställare eller tänka efter när det gäller livet i stort och andra sjukdomar som finns. Vi behöver stanna upp och se det goda vi har och fram för allt ta det lugnt💖 Det finns en morgon dag också❤️
    Ta hand om dig och de dina, stor kram Jessica💖

    Gillad av 1 person

  7. Lena Schalin maj 7, 2020 / 3:29 e m

    Tack Eva för allt du delat med dig i din blogg,
    Det har varit mkt intressant och givande att följa din resa med Mr P. Tack vare din blogg och bok har vi lärt känna varandra. Det är jag jätte glad och tacksam över❤️
    Kram från mig 😍

    Gillad av 1 person

  8. Sigrun Malm maj 7, 2020 / 4:30 e m

    Tack Eva för att du delat med dig så ärligt och naket. Vi som läst påminns om att ingenting är givet och om att känna tacksamhet över det vi har, bland mycket annat. All kärlek till dig och de dina. Hoppas vi kan ses någon gång. Det var väldigt länge sedan. ❤️❤️❤️

    PS. Jag har nog läst de flesta blogginläggen, men oftast bara i det påminnelsemejl jag fått, så det är nog betydligt fler som läst inläggen än det som har räknats 🙂

    Gillad av 1 person

  9. Gudrun maj 7, 2020 / 4:46 e m

    :

    Gilla

  10. Gunilla Åström maj 7, 2020 / 6:19 e m

    Tack för att du delat med dig, det kommer bli tomt att inte få läsa. Hoppas du fortsätter skriva på annat håll för du är riktigt duktig på att skriva. Ha det gott och sköt om dig ❤️😘

    Gillad av 1 person

  11. Mia maj 8, 2020 / 11:42 f m

    Tack för att du har delat med dig du starka underbara kvinna ❤❤❤

    Gillad av 1 person

  12. Anders maj 8, 2020 / 12:46 e m

    Tack för att du delat med dig under den här tiden♥️

    Gillad av 1 person

  13. Anna Johansson maj 8, 2020 / 8:01 e m

    Stort tack för allt du delat med dig av😍. Kommer att sakna din blogg 💕.
    Vi får kämpa på framåt, tänka positivt och hoppas på en bromsmedicin i framtiden.
    Hoppas att vi hörs av igen kramar ❤

    Gillad av 1 person

  14. Helena Petrini maj 11, 2020 / 7:43 f m

    Du har gjort ett jättestort och viktigt arbete med att beskriva livet med Mr P på ett briljant sätt. Så stort tack och ”arrivederci” på ett eller annat sätt! Lycka till!

    Gillad av 1 person

  15. Lotta maj 17, 2020 / 12:11 e m

    Tack för den här tiden med det här sättet att följa dig lite extra. Nyttigt att få mer insikt i sjukdomen.
    Bara du fortsätter med skrivandet, som du är så bra på, på något sätt.
    Kram vi hörs ❤

    Gillad av 1 person

  16. Katarina Krutar juni 20, 2020 / 5:22 e m

    Tack för att få tagit del av dina tankar! Önskar dig många bra dagar i fortsättningen och kanske du dyker upp i Sollefteå och Österåsen framgent, du är välkommen❤️

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s