Jag väcktes mitt i natten av att jag själv skriker totalt panikslagen för att jag i mardrömmen håller på att dö. Mitt primalskrik är ångestfyllt. Japp, det har hänt förr. Jag är så himla trött på det här. Och gissa hur enkelt det är att somna om efter det?
Inte nog med att mardrömmen i sig är fruktansvärt obehaglig och att min för sjukdomen så viktiga sömn blir ohälsosamt urusel. Dessutom rusar pulsen galet och jag känner ett tryck i huvudet efteråt. Hur mycket ska mitt hjärta och min hjärna egentligen orka? Ärligt talat. Och så fruktansvärt ironiskt om jag nu verkligen skulle dö i sömnen för att jag drömmer att jag dör. Så patetiskt sorgligt vore inte det. Hellre dör jag lustfyllt…
Hur som helst tar det tid att landa kroppen mitt i natten och dämpa min ångest att dö. Mardrömmen är så verklig. Tacksam att Mats kramar om mig eller bara att han rör vid mig så jag kommer tillbaks till min trygga verklighet. Jag är vansinnigt trött men kan inte somna om. I natt var den fjärde skriket i år. I tre av mardrömmarna var det jag som höll på att dö. Jag skulle kunna skriva en bok om alla sätt jag dött på hittills.
Död nr 1: Vi är på visning av lägenhet. En hemskt konstig lägenhet men med en enormt cool träaltan mot bråddjupt hav. Går ut och inser att den sluttar och dessutom är hal. Glider ner och…jag drunknar.
Död nr 2: Jag går uppför en brant liten trätrappa inne i ett litet hus och trappan har galet smala steg. Tappar balansen och ramlar ner…och jag dör av fallet. Min hittills snabbaste död.
Död nr 3: En lång SL-buss backar och jag står bakom. Hinner inte flytta mig utan bankar på bussen. Givetvis hörs det inte utan bussen mosar mig…och jag blir väldigt överkörd.
Det här kan läggas till mina tidigare dödsfall. I ett krig med kanoner. På ett snabbt snurrande jordklot (!!??). Bil som kör ner i vatten (min mest återkommande mardröm). Instängd i kista/låda som kastas ner i vatten (den mest fruktansvärda mardrömmen). Rum där väggar, tak och golv rör sig inåt. Fast i kvicksand (det var då det slutade med hjärnskakning och blåtira). Åker ner i slukhål. Vilddjur (björn, varg, krokodiler, lejon) som attackerar. Tappar kontroll över bilen. Ja, ni förstår… suck, jag som bara vill leva ett lugnt och stillsamt liv.
I den fjärde mardrömmen var det vårt söta lakritstroll som dog. Tårarna rann långt efter skriket och jag var tvungen att lägga henne nära mig resten av natten. Det är inga stillsamma döenden utan de är brutala. ”Ett inte helt ovanligt symptom vid parkinson”. Finns det någon knäpp symtom som inte denna Parkinson orsakar? För mig extremt påfrestande och jag blir inte lättad av att veta att fler har det så här.
Likaväl som att brandsläckaren hänger i hallen så börjar det kännas relevant med en hjärtstartare i sovrummet. Nu är det kväll igen och dags att sova. Måtte jag inte dö i natt. Silvertejp runt munnen – kan det vara något?
Sov gott!
Ejneborn och Parkinson 
Massa kramar till dig❤❤❤❤
GillaGillad av 1 person
❤️
GillaGilla
Hej fina du ❣️
Dessa hemska mardrömmar som näst intill tar död på oss är inte kul. Jag har också mkt mardrömmar men du är nog lite värre.
Jag blir oftast alltid jagad och springer för livet, men kommer inte undan, det blir en ond bråd
död strypning, skjuten el kastad ner i mörk djupt hav…. Mardrömmar är mitt första symtom på Parkinson, och det är långt tillbaka i tiden. Min yngsta dotter var i 10- års ålder, så brukad hon
berätta på morgon vad du har skrikigt i natt och jag blir så rädd. Då var jag runt 40 år.
Det är ingen rolig sjukdom vi har.
Allt gott till dig.
Kram Lena 💟💟💟
GillaGillad av 1 person
Tack Lena att du delar med dig 🥰 men tråkigt att du också fått den här obegripligt knäppa symtomen. 😣
På nästa yngre-ps träff kanske det kunde vara ett avsnitt om ”symtom vi inte talar om”. Finns ju några minst sagt märkliga som i vissa fall dessutom är lite skambelagda.
Kram vännen 🤗
GillaGilla
Ååååå önskar så att du fick ro på natten och att du åtminstone då slapp den jäveln P 👿
♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️
GillaGillad av 1 person
❤️
GillaGilla
En stor kram från mig ❤
GillaGillad av 1 person
❤️
GillaGilla
Våra p-mediciner triggar drömmarna… Jag för min del har raka motsatsen; rena crazydrömmar som är så absurda att jag vaknar och håller på att skratta mig fördärvad:
– Jag ska absolut öva irländsk tapdance överst på vår enorma stapel timmer från skogsavverkningen, iklädd en björndräkt och cowboyhatt!
– Jag kör mjölkbilen från mejeriet och har av misstag fått getmjölk ihop med komjölken. Jag åker till en kompis i Stallarholmen (Vet inte om jag känner nån i Stallarholmen irl!) som bränner hemma. Vi häller ned vodka via ett stort orange rör från en siloliknande tank i mjölkbilen, och jag måste sticka ned ena benet i mjölken och röra om…. På så sätt ska ingen märka blandninegn???
– Min man kommer hem med fullt av konstiga knoppar på ryggen som plötsligt växer ut genom skjortan – det är bläckfisktentakler som avslöjar att han är en utomjordare. Han kramar mej med bläckfiskarmarna på ett icke oangenämt sätt och viskar ”Du anar inte vad jag har mer….”
Jag ser många paralleller mellan ditt liv och mitt. För min del släppte jag yrkeslivet för att klara och bevara ett kvalitetsliv i vardagen.
https://www.facebook.com/Bara-en-liten-sl%C3%A4ng-av-parkinson-886830968189777/
Kram Inger
GillaGillad av 1 person
Hej Inger och tack för att du delar med dig. Tokiga drömmar men härliga att skratta till.
Nej mina mardrömmar är sjukdomsrelaterade och inte medicinsk orsak. De är utåtagerande med andra ord lever jag mig in fysiskt i drömmarna och kan kasta mig och hoppa ur sängen eller ge min man en snyting. I ”vanliga” mardrömmar eller drömmar så sker allt i huvudet och kroppen ärhelt stilla.
Kram
GillaGilla