I slutet av januari var det så dags. Undersökningen för att utesluta. Mats, min klippa, var med mig. Jag skrevs in, de satte in en infart i armen och jag fick en jod-tablett för att skydda sköldkörteln. Efter drygt en timmes väntan injicerades några rör med den radioaktiva vätskan i armen. Det enda skrämmande hittills var att se de äldre skakande gubbarna i väntrummet. Drygt tre timmars väntan följde för att vätskan skulle söka sig upp till hjärnan. Sedan genomfördes scintigrafi och datortomografi. Eftersom jag har klaustrofobi fick jag dels se makapären (gammakameran) innan och dels fick jag lugnande insprutat. Det var en utmaning att ligga blixtstilla i 45 minuter men det gick verkligen så mycket bättre än jag hade kunnat drömma om. Åkte hem trötta efter en heldag på sjukhuset. Mats med en radioaktiv fru. ”Gratis nattlampa” som Mats sa på vår lunch-date i sjukhusrestaurangen 😛
Ejneborn och Parkinson 