Som om jag visste bättre

Nix, jag har inte landat i detta. Det har inte sjunkit in och det är nog menat så. Att man precis som i vilken sorg som helst får det portionerat i mindre doser för att själen ska få en chans att hinna ikapp. I en del möten, där min medmänniska är bedrövad, har jag svårt att greppa att det är mig hen pratar om. Vänta, hallå, det är jag Eva. Samma Eva som förut. Typ. Hm, kanske kallas det att leva i förnekelse. Och så är det nog. Lustigt att jag stundtals tror mig veta bättre än alla specialister runt mig. Äsch, det kan inte vara Parkinson. Många av mina symptom är ju de som uppstår vid utmattning. Kanske jag bara är lite trött, det är ju vinter och mörkt? Men varför trycker det så i bröstet? Tja, kanske något med lungorna? Sitter inte de där? Men skakningarna då? Hur förklaras de? Jamen, kan man inte få en nerv i kläm? Eller två? Och det här skulle kunna ske samtidigt? Är det rimligt? Nja, kanske inte. Men att få Parkinson känns absolut inte heller rimligt. Inte någonstans känns det rimligt. Ok, hur förklaras då den låga dopaminhalten?… Öhhh… där sprack min tro på att veta bättre. Men hallå, kanske, kanske ändå att de kan ha fel? Har ju hänt förr. Skulle förresten bra gärna vilja bli hjärnforskare. Så otroligt intressant.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s