Ejneborn och Parkinson

Parkinsons sjukdom är idag obotlig och det finns ingen bromsmedicin. Käftsmäll. Sjukdomen i sig är inte dödlig. Har läst att så sent som på 60-talet var den det.
MEN, det finns effektiva mediciner och andra behandlingar idag. OCH, det pågår forskning. Det finns med andra ord hopp! En ny bromsmedicin testas i Finland. Heja Finland! I vårdguiden står det ”Du kan leva ungefär lika länge som om du hade varit frisk, men livskvaliteten kan vara förändrad.” Då vill jag såklart påverka med det jag kan. Inte bara förlita mig på mediciner. Läste bara häromdagen att en professor uttalat att träning kan ha en bromsande effekt. Okay, då ökar vi tempot! Hade redan innan diagnosen flow på Friskis. Hade kommit igång bra. Bara att fortsätta. Hålla i. Bäst att köra på eftersom kroppen en dag kommer tackla av. Jag föredrar högintensiv träning då jag får utmana kroppen – älskar att springa intervallträning på löpband och köra roddmaskin. Kämpa. Flåsa och svettas. Ge kroppen en match. Varvat med crosstrainer hemma de dagar jag inte orkar ta mig ut. Promenader med hunden. Vikter. Yoga-meditation. Går även på sjukgymnastik med specifik träning för Parkinsonsjuka. Och nu har vi i familjen dessutom ett program med kort daglig träning fokuserad på olika muskelgrupper som min äldsta dotter har satt ihop. Inte allt men någonting varje dag. Minimum 30 minuter träning per dag. Så fruktansvärt viktigt för mig. Mitt fokus. Måste hålla igång kroppen och mina funktioner så länge jag kan. På jobbet ser jag till att aldrig sitta still en hel timme i sträck. Tar en liten runda i vårt aktivitetsbaserade landskap när min fitbit uppmanar mig att kliva upp och röra på mig. Genom träning kan jag förlänga min livstid och min livskvalitet. Kom igen herr Parkinson, nu kör vi!