Ejneborn och Parkinson

När vi i höstas famlade efter orsaken till varför min kropp mådde så dåligt så gick jag bland annat en mindfulnesskurs. Vi var ett litet tight gäng med en toppenbra ledare som träffades en gång i veckan. Fantastiskt bra! Tränade bland annat på bodyscan, olika meditationsformer och enklare yoga-övningar. Skönt för själen men även kroppen. Tänk att det kan göra sådan skillnad på hur man andas. Och vilken skillnad medveten närvaro gör. Jag försökte också ändra på små saker i min vardag. Inte springa ikapp tåg och bussar, inte gå i rulltrappan, vänta tills grönt ljus, iaktta omgivningen, inte låta negativ energi i omgivningen påverka mig utan acceptera att det finns och bara låta det passera. När jag varje onsdag åkte till kursen klev jag av på Odenplan. Där tog jag mig tid att sätta mig ner på en av de få stolarna på södra mellanplanet. Att låta kroppen stanna upp. Och själen! Jag lyssnade på musik eller genomförde en kortare meditation. Kan rekommendera Mark Williams på Spotify. Men börja träna i en lugn miljö. Det gav mig sedan ny energi att promenera vidare genom Vasaparken upp till Torsgatan. När jag nu åker till jobbet fyra dagar i veckan byter jag från pendeltåg till tunnelbana just på Odenplan. Och det känns så bra på södra mellanplanet. Just för mina korta ”time-outs” där under hösten. Nästa gång du passerar Odenplans södra mellanplan kanske du i myllret ser en enda person som sitter ner. Då är det säkert jag som passar på att djupandas. Innan jag ska vidare. En slags energidepå på min resa 🙂