Ejneborn och Parkinson

I mellandagarna köpte jag en fitbit. En Alta HR. Eftersom jag fick så många frågor om sömn och träning när min ohälsa utreddes. Och jag blev nästan besatt av all information. Det som jag lägger störst vikt vid nu är träningen, dvs att träna något helst varje dag. Då menar jag inte att åka till gymmet varje dag och köra värsta tvåtimmars styrkepass. För mig är det bäst med lite men ofta. Det kan lika gärna vara att köra crosstrainer eller vikter hemma i 30 minuter. Men att röra mig 30 minuter per dag så jag får puls och blir lite svettig är ett bra mål. Inte varje dag men helst fem dagar i veckan. Och det är det som är grejen för mig. Inte effektivisera träningen utan utföra ofta.
De här sex veckorna, sedan jag fick min diagnos, har jag tränat i mer än 25 timmar sammanlagt. Nu gillar jag bäst att springa intervallträning och där har jag skrapat ihop 11 timmar de här veckorna. Sedan har det blivit rodd, vikter, crosstrainer osv.
Att det är bra att röra sig varje timme är ju också bra att tänka på. Helst 250 steg timmen för att inte sitta still för länge säger min fitbit. Speciellt på jobbet är det ju lätt till att sitta länge. Men då påminner den mig om att ta ett varv i vårt aktivitetsbaserade landskap. Funkar inte alltid men bra som mål.
Min fitbit håller såklart koll på hur många steg jag gått. Och de här sex veckorna har jag gått och sprungit närmare 390 000 steg. Mitt mål är minst 10 000 steg per dag. Det här sex veckorna har det blivit nästan 27 mil.
Sedan mäter den även sömn (med fördelning på de olika sömnstadierna) och jag skrapar ihop drygt 7 timmar per dygn. Borde sova mer. Och sömnkvalitén kan tyvärr diskuteras. Sneglar också på vilopulsen som pendlar mellan 64 och 70. Min fitbit säger att mina värden är mellan ”väldigt bra och excellent” för kvinnor i min ålder. Hmmppfff… Eftersom jag vet vad sjukdomen kan göra med kroppen tids nog så vill jag göra det jag kan, här och nu. Min fitbit taggar mig att hålla igång och då är det ju bra!