Ejneborn och Parkinson

Jag mår faktiskt rätt bra nu. Ja med tanke på ”omständigheterna”. Min nya medicinering verkar vara en bra kombination och med rätt nivå på doser. Just nu. Så tacksam efter ett halvår då jag mått så fruktansvärt dåligt. Nu är jag människa igen. Bara en galet trött och ”hjärn-dimmig” människa. Men det kan jag ta. Om jag slipper det andra. Och ja… det är mest tack vare fyra små piller om dagen.

Det var för cirka 50 år sedan forskningen hittade behandlingsmetoder som minskade de elaka symptomen och då ökade livskvaliteten. Det finns olika slags medicineringsformer. Medicineringen måste kontinuerligt justeras efter hur sjukdomen utvecklas. Förloppet vid Parkinsons sjukdom är långsamt och symtomen ökar efterhand. Så det trista… Medicin-behandlingens effektivitet minskar med tiden. Känns ju inget vidare att veta.

Men så finns det duktiga forskare. Som söker nya behandlingsformer. En studie är inriktad på stamcellstransplantation där man opererar in nervceller i hjärnan som kan producera dopamin. Häftigt eller hur?

Idag 11 april är det internationella Parkinson-dagen. Vi är i Sverige cirka 20 000 med sjukdomen. Cirka 2 000 per år drabbas. Vi är många som hoppas på en lång och skonsam framtid.

Inser att min bästa tid är nu. Jag kan förstå att den här första tiden efter diagnos och med rätt medicinering kan kallas ”smekmånad”. Så bäst jag krämar ur varje dag. Vårt mantra: ”Vi tar en dag i taget och vi ser till att ha kul”. Och jag hoppas få vara en del av forskningen framöver.