Alla har väl drömt om att kunna flyga fritt. Högt upp i luften. Som fåglarna. Frihet.
Tänk nu en lutande inglasad lufttunnel. I en inbyggd fd militär flygvapen-anläggning i Bromma Jag tar på mig en blå dräkt som gör att jag ser ut som en flygande ekorre. Plus hjälm. Vankar lite bredbent fram. Inne i tunneln ska jag snart flyga. Visserligen med säkerhetslinor eftersom jag är nybörjare men med en känsla av att verkligen flyga fritt. Utanför dånar fläktarna och jag väntar på min tur. Pirrigt värre.
Jag gjorde det!! Och efteråt kändes det så himla bra att jag kunde övervinna rädslan. Vi var ett gäng tjejer som testade och alla kan varmt rekommendera upplevelsen. Indoor wingsuit flying hade ett sjukt bra crew som tog hand om oss. Jag som har sån höjdrädsla och är lite vinglig fixade det!
Du måste prova!
Tidningen Ny teknik beskrev det bra i våras:”Indoor Wingsuit Flying är väldigt likt fallskärmshoppning, fast inomhus. LT1 blåser luft genom en inglasad lutande ”flygsträcka” med mjuka mattor på golvet och skyddsnät vid in- och utlopp. Dräkten man har på sig, en ”wingsuit”, har vingar mellan benen och mellan armar och kropp, som blåses upp av vinden så att den blir en aerodynamisk flygplansvinge, vilket gör att man lättar från marken, och ja, flyger precis som ett flygplan. Golvet kan jämföras med en lutande landningsbana. Det måste blåsa en viss hastighet snett fram- och underifrån för att man ska bli svävande och stillastående i luften, svävandes med dräkten i motvinden. Så skillnaden mot att flyga i en vertikal tunnel, där vindhastigheten är dubbelt så hög och det blåser rakt uppåt och man så att säga svävar på en luftkudde, är att vingdräkten bildar en riktig flygplansvinge som lyfter dig och som man själv styr och segelflyger i motvinden.”
På bilden är det Elli och jag innan flygningen.
Ejneborn och Parkinson 