Vad fasen händer när jag sover? Jag har ofta ett sömnglapp på natten på en till en och en halvtimme. Jag är inte på något sätt vaken men kroppen beter sig inte ”normalt”. Eller omvänt, det är tydligen ”normalt” för Parkinsonsjuka. Jag ”spökar” inte varje natt men i snitt varannan natt.
Sömn är ju superviktigt. För att kroppen och hjärnan ska få återhämta sig och bearbeta intryck. Har alltid bedömt sömnen ”kvantitativt”, dvs hur länge jag sovit. Men nu inser jag att det ”kvalitativa” är så mycket mer intressant. Hur mycket av respektive sömnstadie. Följer min sömnregistrering sedan jag fick diagnosen. Jag ”spökar” om nätterna…
Under drömsömnen (REM-sömnen) är hjärnan lika aktiv som när man är vaken. Ögonen rör sig i snabba rörelser – ”rapid eye movement”. Kroppens förmåga att röra sig är för ”normala människor” kraftigt begränsad. Kroppen (musklerna) ska nämligen vila då. Och här kommer sömnavvikelsen som tydligen är ”normal” för oss Parkinsonsjuka. Kroppen stänger inte alls av under vår drömsömn.
I drömmarna är även kroppen med. Jag viftar och rör mig. Sätter mig och ställer mig upp. Kan gå också. Handlar ofta om flykt och fara. Vet inte hur många gånger jag drömt att jag blir instängd i trånga utrymmen. Lådor eller rum där väggar, golv och tak rör sig in mot mig. Panik!!! Min kropp borde då vara bortkopplad men inte alls. Musklerna fattar inte signalen att inte blanda sig i drömmen. Jösses som jag kämpat och slagits om nätterna. I sömnen alltså. Min tåliga man är van numera.
Parkinson är en lurig jäkel som sätter kroppens regler ur spel.
Ps. Jag kan sätta mig upp och sjunga opera i sömnen också. Lustigt då jag sjunger hellre än bra. Men det har iallafall roat familjen.
Ejneborn och Parkinson 