Min kropp har börjat skaka mer och den där förbannade inre stressen börjar komma tillbaks. Musklerna jobbar konstant och det tröttar ut mig. Som att det kokar invärtes. Nästan där jag var för knappt ett år sedan. En inre stress. Inte lika illa som då men anar tendenserna. Det kan förstås bero på flera orsaker. Kroppen anpassar sig till medicinerna. Träningen har legat nere. Har sovit sämre en tid. Men är samtidigt lyckligare än på väldigt länge. Det är som att kroppen lever sitt eget liv, frånkopplad från vad jag vill.
Medicin – Träning – Sömn.
Superviktigt att prioritera när man har den här sjukdomen jämfört med att vara frisk.
Den här veckan kom jag iallafall äntligen igång med min så viktiga träning. Hade uppehåll på grund av cystan och operationen. Ni kan inte förstå hur stor skillnad det gör när man har den här knas-sjukdomen. Sprang på löpband mån och tis. Så skönt att rusa av kroppen. Onsdag boxning. Såå kul att komma tillbaks. Tränade med Lena som är grym att träna med. Gick en match och inser att jag tappat en hel del. Längtar till nästa onsdag. Torsdag promenad och idag fredag yoga. En perfekt mix för mig.
Träningen är min viktigaste medicin i den här fasen av sjukdomen. Önskar fru FK förstod detta. Jag måste hinna och orka träna. Svårt om jag skulle jobba heltid plus pendla två timmar per dag. Vid nuvarande 75% funkar det men känns ändå tufft att få ihop livet. Önskar jag hade träning på recept eftersom neurologen säger att det kan vara den viktigaste faktorn för framtida livskvalitet för mig.
Neurologen konstaterade häromdagen att jag var undermedicinerad. Dags att ge kroppen mer av vad den behöver. En ny medicin och utökning. Så här kommer mitt liv vara. Kroppen anpassar sig och kräver mer. Fick även utökad dos Iktoviril som ska ge lugnare nätter och sömn. Egentligen en epilepsimedicin men med bra effekt för oss PS-sjuka som spökar om nätterna.
Imorse började jag iallafall dagen med yoga. Töjde och böjde. Öppnade upp. Lugn och ro. Fokus på andning. Fantastiskt skönt för min kropp. Bra komplement till den högintensiva träningen på Friskis resp. Narva.
Ha en fin helg! Gör en solhälsning vetja 🙂
Ps. Fru FK, istället för att fokusera på klockslagen jag börjar och slutar jobba (utan koll på hur effektiv jag är däremellan) och att jag som ni betonar ska jobba prick 5,8 timmar per dag, så tänk vad bra om den sjuka kroppen kan få fokus. Vad behöver denna kropp? Att ibland börja dagen med träning och sedan jobba mina timmar (jodå jag lovar – 5,8 och inte mer) kanske gör att min kropp mår bättre och att alla parter vinner på det. Jag lovar att jag inte fuskar. Jag försöker bara planera dagen utifrån kroppen.
Ejneborn och Parkinson 