Skriket i bergen

Jag har sedan några veckor blivit stökigare om nätterna. Det beror på en medicinförändring.

I sömnens REM-stadie drömmer vi mycket. Bara ögonen rör sig. Inte kroppen. Men för oss med Parkinson fattar inte kroppen signalen att bara vara stilla.

Jag flaxar och fäktas. Jag har ramlat ur den höga sängen i Toscana rätt ner i stengolvet. Landade tack och lov på händer och knän.

Sedan pratar jag livligt. Munnen borde vara tyst men jag har både sjungit opera (huvva vad det måste låtit illa) och skrikit då och då. I Italien bodde vi högt upp i bergen och sov med öppna fönster. Minsta prat hördes. Gissa vem som skrämde hela byn mitt i natten 🙈🙊

För att slippa det här äter jag epilepsimedicinen Iktorivil. När jag tog tre tabletter per kväll stökade jag inte alls om nätterna. Men var hysteriskt trött även på dagarna. Som i en halvdrogad bubbla. Kunde somna vid datorn. Kände att jag ville lägga mig på golvet på affären och sova. Tröttheten beror knappast bara på en medicin men ändå. Gick ner stegvis till en per kväll men har börjat spöka igen.

Ska till Höllviken i augusti och dela rum med en vän. Inger, jag lovar att gå upp till två tabletter då. Så sover jag som en klubbad säl.

Kram alla andra spöken

7 reaktioner på ”Skriket i bergen

  1. ingerhelander juli 26, 2019 / 10:07 f m

    …ska bli spännande att dela rum med dig..! 😬

    Gillad av 1 person

  2. Karin juli 28, 2019 / 7:11 e m

    Har du funderat på tyngdtäcke/kedjetäcke eller funkar det inte alls? Inte för operan kanske men för kroppen i övrigt

    Gillad av 1 person

      • Karin juli 28, 2019 / 7:58 e m

        Kolla upp om du kan få låna för att prova eller få det utskrivet på ”recept”. Tror de kostar en del men har väl blivit vanligare och finns t o m på Claes Ohlson.

        Gilla

  3. Marina augusti 15, 2019 / 10:35 f m

    Jag pratar också högt på nätterna säger min man. Det händer ngn gång i veckan. Har valt att inte medicinera bort det. Tar redan mycket medicin och så tänker jag att det är ngt som kroppen behöver utlopp för.

    Gillad av 1 person

    • ejnebornochparkinson augusti 15, 2019 / 11:04 f m

      Förstår dig. Man blir så trött på alla mediciner man pillar i sig. Men när jag skriker skräckslaget känns det inte bra. Och inte heller att ramla ur sängen. Knepig symtom… Kram 💕

      Gilla

Lämna ett svar till Marina Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s