Ejneborn och Parkinson

❤️❤️❤️ Frida, Fanny och Tim ❤️❤️❤️Jag älskar er så otroligt mycket. Ni är alla tre så fantastiska. Ni har grundvärderingar som jag är så sjukt stolt över att ni står för. Ni är så kloka och schyssta. Nyfikna och drivande. Varma och omtänksamma. Och så mycket mer.

Att se er dansa och laga mat tillsammans gör att leendet blir större och skrattgropen blir lite djupare.
Att sitta med er i soffan och se en mysig film är hur underbart som helst och fyller min själ med lycka.
Att känna er klokhet och förståelse för min sjukdomsbild ger mig värme och styrka.
Att krama er är det bästa som finns.

Ni har och har också haft era tuffa motgångar. Som mamma vill man då finnas där och stötta. Vara stark och ge styrka. Helst få axla hela smärtan eller ledsenheten. Det finns inget värre än att se sitt barn lida eller ha ont.

Igår ägnade jag större delen av dagen på akuten på Danderyds med ett av mina hjärtan. Att se vilken fruktansvärt tung fysisk utmaning kroppen jobbade med och att jag som mamma inget kunde göra. Jag såg hur otroligt hårt det tärde på mitt barns ork att kämpa. Då är det galet svårt att vara mamma och veta hur man ska ge styrka. Mer än att bara finnas där. Ibland räcker man liksom inte till och det gör ont.

Älskade unge bli frisk nu! ❤️