Jag tycker det här Corona-livet är så skrämmande. Livet har liksom pausats på ett märkligt sätt. Det är väldigt annorlunda. Vi lever liksom på ett nytt sätt.
Samtidigt på gott och ont. Det ”goda” mitt i allt det hemska är att leva utan alla planer, ägna mer tid i naturen och att vara betydligt mer tid hemma med familjen. Ett lugnare liv. Men ska det till en pandemi för det?
En del tar det här med en klackspark. ”Man måste ju leva” och ”man kan inte vara rädd”. Men lägg ner det där och låt oss sårbara människor få uttrycka vår rädsla. Rädd? Jodå, det kan man visst vara vill jag skrika. JAG ÄR RÄDD. Så!
Svårt sjuka människor med behov av andningshjälp i provisoriska sjuksalar på mässan. Inget besök som håller handen som säger att det blir bra. Det skrämmer iallafall mig kolossalt. Och kom inte med ”bara äldre och med underliggande sjukdom”… Vadå ”bara”?
Åtminstone jag känner hur det vrider sig i magen.
Ejneborn och Parkinson 
Tack Eva!!! Jag har precis samma känslor som Du, jag är sjukligt rädd 😧, har aldrig varit så tidigare. Vill inte vara ensam 😔 ❤️❤️
Skickat från min iPhone
GillaGillad av 1 person
💕
GillaGilla
Ja jag är också rädd!! Vad är det som händer med världen? Jag vill hålla handen! ❤️
GillaGillad av 1 person
Jag håller med, mycket bra skrivet Eva💖känns som man lever på undantag, vilken fot ska jag stå på idag, i morgon…
Jag är i allafall glad att jag jobbar här i Sollentuna och att jag kan gå till jobbet varje dag och slippa åka kommunalt. Jag är också väldigt glad över min familj och goda vänner, behövs verkligen.
Ta hand om er och hälsa din fina familj så gott🙏💕
GillaGillad av 1 person
💕
GillaGilla
💕
GillaGilla