Ejneborn och Parkinson

Jag förstår mig inte på detta. Jag och Mats ska åka till döttrarna för att byta bil. Jag är passagerare och ska bara åka med. Kroppens stressystem kopplar på. Vi åker på E4 mellan Sollentuna och Solna och min kropp får tokfnatt. Tryck över bröstet, stressen rusar inom mig och jag blir totalt utmattad av all rörelse mellan filerna. Jag tror varje bil är på väg in i oss. Varför jag åker ut? Jo det är inte så här illa varje gång och jag kan inte isolera mig hemma. Jag försöker andas djupt och långsamt. Jag håller ihop utåt men det är kaos på insidan.

Förra veckan började det vända nedåt efter en lång uppåt-period. Det som inte funkade förra veckan var framför allt jobbet. Jag hade några arbetsuppgifter som jag inte kunde fokusera på eller prioritera. Därför hoppade jag emellan och hoppades hela tiden att nästa skulle gå bättre. Men jag snurrade bara till det hela tiden. Jag försvårade för mig själv och fick börja om flera gånger. I slutet av dagarna fick jag smått panik över hur lite jag presterat jämfört med annars.

Min styrka som varit att ha koll på läget och förmåga att strukturera. Förra veckan var en skit-vecka. Det låste sig i hjärnan och jag förmådde inte mycket. Jag brukar prestera bättre än så här. Självförtroendet sjönk. Rädslan för framtiden smög på mig. Ångesten ryckte tag i mig. Ibland är liksom inte kroppen på mitt lag. Stressnivån i kroppen är superhög för ofta nu. Min kropp går sönder snart av det inre kriget som drar igång av minsta ljud och rörelse. För att inte tala om press eller stress. Minsta lilla är för mycket. Det tär på mig. Jag blir gråtlig och såå himla trött.

Det som ändå är positivt är att jag kommit igång med träningen då vi skapat ett hemma-gym. Förra året var katastrofalt dåligt träningsmässigt. Denna vecka som gått har jag tränat minst 30-50 minuter om dagen. Min tanke är att träna lite varje dag för att få in rutinen. Jag kör crosstrainer, vikter, träningsband och boxas. Be stronger than your excuses är min nya ledstjärna.

En ny vecka väntar. Måtte jag få känna flyt i jobbet. Jag behöver det så mycket. Känner måndagsångesten gnager i mig. Jag tycker ju om mitt jobb. Jag kan mitt jobb. Jag kommer att fixa det. Dessutom sitter jag hemma i lugn och ro. Men jag är inne i en svacka och då fungerar jag inte rationellt. Då stänger min hjärna ner och stressystemet slår igång. Dumma kropp. Skärp dig. Fixa det här nu.